livetenligtannie

Hur kan nån som får en att må så bra, få en att må så pissigt illa på någon sekund? Från att känna att allt i livet är lätt, man svävar nästan på moln till att helt plötsligt ligga där platt på marken, som att nån har kört över en minst tjugo gånger. Jag börjar smått tvivla på det där med känslor och kärleken. Inte för att jag nu har varit kär, det kanske ni trodde som började läsa där i början, men känslor var det banne mig! När man t.o.m hade haft ett samtal om att det var förändrat från förra gången det inte funka och att det nu var ritkiga känslor som vi båda hade för varandra så kändes allt så fruktansvärt jävla bra, rent ut sagt. Då kommer man sedan med den fega ursäkten att det var alkoholen som pratade... Finns verkligen kärleken där ute någonstans? Någon som har svaret?

Nämen hej! Jag dök upp en dag till här på bloggen.

Ännu en dag har jag varit ledig. Synd bara att inte det kan vara bättre väder så att man verkligen njuter utav ledigheten. Istället skall som skrämmas med att det skall komma in ett askmoln. Blev så rädd så jag var noggrann med att stänga min balkongdörr, fall i fall jag skulle vakna med aska på mitt golv. Nu var jag inte seriös, men blåste gjorde det nåt så otrolgit också så därför fick jag stänga den.

Vad gör man oftast när man är ledig? Jo för min del blir det oftast fika med kompisar eller gå runt och strosa i stan. Båda delarna blev det idag. Vet dock inte hur snällt det är mot min plånbok, menmen, får väl hoppas att det bara är en period. Man märker att man har för mycket kläder i garderoben när det inte ens går att skicka galjen åt nåt håll för att det är så fullpackat!!

Nej nu börjar ögonen gå i kors på mig. Kanske dags för dejt med kudden
Ha det  fint mina vänner!

Grymma killar!
Dessutom rätt så heta , iaf KKV...

Nu var det då fasligt längesen ni såg ett nytt inlägg på denna bloggen, sånär som en månad sen! Efter lite tjöt av min käre vän Jojo som fortfarande läser, eller kanske ska säga väntar på ett nytt inlägg, min blogg skall jag nu göra ett inlägg och se om jag kanske finner suget för att skriva fler efter.

Senast jag skrev vad jag kan minnas handlade inlägget om kärlek och olycklig sådan. Att det ska ta så lång tid att komma över något sådant! Att det skall finnas kvar och nöta en hjärna så fruktansvärt länge att man tror att man aldrig kommer gå vidare. Kanske gör man aldrig det helt, eller?

Sen jag skrev senast har Maj månad susat förbi i ruskig fart! Den har vart fylld med massa jobb och firande av både det ena och det andra. Senast firade jag min kära vän Frida som ni säkert känner till från innan.


Här är en bild från i lördas hos Frida. På bilden: Jag, Stina och Erika

Igår hann jag både med att åka med min mamma och några vänner till Ullared, samt även hann jag bort till badhusparken och titta på alla fina vänner i underbart vackra balklänningar! Tänka sig att det var ett år sen jag själv stod där och log åt massa kameror och dansade vals...eller ja så mycket vals kanske det inte var...

Snart är det dags för massa studenter också , allt skall planeras vart man ska och fira folk, presenter skall köpas och tider skall passas! Herre min skapare, det är nästan jobbigare att vara den som inte tar studenten. Åh som jag hade velat göra om den dagen. Det är den lyckligaste dagen i mitt liv som jag än så länge har upplevt!

Nu får vi väl se om detta hänger i sig. Om jag fortsätter att skriva fler inlägg. Ge mig tips på vad jag ska skriva om så lovar jag att jag säkert kommer börja skriva ordentligt mycket igen!!
Puss på er!

Nu trodde ni säkert att denna bloggen inte fanns mer. Att det aldrig i världens historia skulle komma något mer inlägg. Men icke sa nicke! Plötsligt dök det upp ett nytt..

Är så jävla trött, rent ut sagt, på att hela tiden, gång efter gång bli sviken. Det känns pinsamt att tro att det skall förändras och att jag ännu en gång skall ge dig en ny chans. DU har fått så många chanser nu att jag inte längre kan räkna dom på fingrarna och varje gång känner jag mig som ett jävla fån som trodde på dig!

Det enda sättet för att kunna gå vidare är att ta det där allvarliga snacket , hur jobbigt det än kan vara. För att jag kan inte låta det bara rinna ut i sanden. Då det har gått allt för lång tid och blivit allt för mycket involverat.

Detta inlägg är inte menat för många att läsa och jag vet att jag inte har speciellt många läsare. Detta inlägg är egentligen till för mig själv. Att jag skall få skriva av mig.

Lyssna och digga!

Senast jag skrev var för fyra dagar sen. För fyra dagar sen kände jag mig frisk igen. För fyra dagar sen hade jag ny energi för att köra en ny arbetsvecka , träffa vänner osv. Men nej idag fick man stanna hemma igen! Febern besökte mig igår kväll och idag har jag bara sovit och ätit i princip hela dagen!

Inget kul det här att vara sjuk. Så blir man istället stressad att man inte kan göra allt annat man vill göra och borde. Nu har jag dessutom fått en släng av magont på den här forkylningen så jag får väl ta och lyfta luren imorgon och ringa till läkaren. Jag är bara sån som person att jag vill inte ta kontakt med läkare om det inte är något superallvarligt. Annars känner jag mig ganska mesig som sitter ochklagar över saker som snart går över...

Kan inte längre sitta hemma och bara vila och hoppas på att jag snart blir frisk. Känns ändå rätt skönt nu i efterhand att jag inte har gått ut en enda gång på krogen denna helgen. Vissa av er som läser vet jag tycker att jag redan går ut allt för ofta och bara normalt att stanna hemma en hel helg. Jag känner inte att jag är ute så ofta som jag är!

Imorse vaknade jag redan vid 7.20, och klockan var redan framställd så ja jag vaknade så tidigt! Vid elva mötte jag min vän Andrea, eller rättare sagt hon kom hem till mig innan vi drog till Kungsmässan och fikade. Hittade lite snygga kläder vilket alltid är roligt men köpte inget, hör och häpna! Skulle nog gjort om jag hade haft med mig mina presentkort. Försöker att spara så mycket jag kan till allt som jag vill göra, speciellt eftersom jag kanske ska köpa bil och har andra planer på resor och andra inköp till garderob och liknande.

Hemkommen är jag nu från att ha suttit och tittat på småtjejer som spelat handboll (Andrea är ledare för några flickor). Behövde ta min hostmedicin så stack hem efter en match. Nu sitter jag alltså är i soffan, något speedad och väntar på min vän Jojo. Vi ska iväg och kolla på min bror som spelar basketmatch, heja heja!

Har nu suttit i telefonsamtal med olika folk som är jobbrelaterade. Så nu är jag inte längre hungrig. Eller jo det är jag egentligen men jag orkar inte lyfta mig härifrån nu då alla mina krafter gått åt till samtal, räkna ut massa summor och letande.

Vad bjuder denna dagen på? Jag som trodde att min helg skulle bli lugn och spenderas i min sommarstuga. Ack så fel jag hade. Nu ska vi tydligen inte åka dit förrän på söndag i så fall. Både positiva och negativa responser från min sida. Hade faktisk sett fram emot att bara komma iväg och faktiskt för en gångs skull bara släppa ALLT!
Tror jag verkligen behöver det..

Det enda jag behöver just nu är sömn. För att kunna bli frisk. Men ligger det i människans natur att inte göra det som måstes. Det vänds istället till något som vägras att göras.

Någon som har något bra knep på vad man ska göra om man inte kan somna?

Det suger att vara sjuk! Att känna att alla ens krafter bara försvinner mer och mer och att man inte räcker till! Jag vill jobba, får paniken av att veta att jag inte kan göra det och förlorar pengar. Inte bra alls ! Inte bra att tänka så heller för då blir det bara mer stress att bli frisk.

Tror snart att jag har hostat sönder min hals och lungor. Gör ont ända ner i slutet av ryggen.

Imon blir det att stanna hemma igen. Ska bara ta det lugnt, slappa totalt. Kanske tar en sväng för att framkalla några bilder som skall upp på min vägg om jag orkar och kanske ett annat superviktigt ärende, vilket är lite privat...

Helgen är över, det är måndag igen. Har överlevt ännu en helg. Varit fullspäckat som vanligt. Mycket handboll, skratt och lite fest..

Tro det eller ej...jag är ledig idag! Ändå var jag upp med tuppen, nästan, för att göra lite viktiga saker. Nu har jag hamnat i soffan igen och här tänker jag stanna tills min kära vän Pauline hör av sig. Så om du ser detta Pao, ring snart! Haha.

Jag säger varje gång jag skriver ett nytt inlägg - Nu är jag tillbaka! och lika snabbt igen så slutar jag skriva på några dagar. Varför händer alltid detsamma? Egentligen borde jag ha ett ton saker att skriva om eftersom min kära vän säger att mitt liv är som ett The Hills-avsnitt!

Efter lite om och men ska jag om drygt tjugo minuter sitta i bilen, påväg till jobbet. Skönt att tjäna pengar visst, men skönt att bara slappa i soffan. Oja! Nej ska sluta att klaga på jobb, ska i alla fall göra ett försök. Gör jag det så säg till!

Idag när jag steg upp innan klockan ens hade hunnit slå sju var redan solen påväg upp! Alltså går vi mot ljusare tider, som många vet. Men nu börjar det verkligen märkas!! Och på tal om att det blir ljusare ute nu, så är sommaren påväg...eller ja, den kommer ju inte komma NU, men om några månader... Och på tal om sommaren, jag vill ha den färdig, alltså alla planer och jobb som man bokar in. Nej nu började jag snacka jobb igen... fuck.



Jag och Pauline, gammal bild !