livetenligtannie

Har ni nånsin tänkt och ångrat er att ni inte sa något eller gjorde något för eller mot en person som nu inte finns i ens närhet eller inte längre har kontakt med? Satt just och funderade över sådana saker och kom fram till att det finns massvis med saker som jag skulle velat ha sagt till nära och kära som aldrig blev sagt, och nu är det försent!

Ska man sitta och ångra sig över sådant och tänka tillbaka att man borde ha gjort annorlunda eller ska man istället fundera på att det som har hänt och även att det inte har hänt kanske hade en anledning. Att det inte skedde var kanske som det var menat att vara.

Att man aldrig sa de där sakerna när man kunde var kanske ett tecken på att det inte var tid för det vid just den tidpunkten. Sparat för något som kommer senare att vandra in i ens liv. Och vid det tillfället kommer det vara perfekt och just pricken över i:et.

Alla gör vi misstag, jävligt stora som små, men vad skulle människan vara utan dessa misstag? En perfekt docka som man ser i ett skyltfönster eller en Barbie-docka som ler sådär perfekt, med ett hår som glänser fint, men kan inte röra varken armar eller ben som en normal människa. Nej, det är på misstagen som man lär sig och varken du eller jag kan ta tillbaka dom. Man kan kanske istället tänka efter före nästa gång istället och lyssna på sin magkänsla vad som känns rätt och fel för just dig. Ingen människa är den andra lik och vad skulle världen vara om vi var allesammans likadana!

Svaret är olyckligt och misslyckat!



Segerskutt för mig!!