livetenligtannie

Gått och funderat på om jag verkligen ska skriva om det här i bloggen. Kommit fram till att om det är tankar och känslor som måste ut, varför då inte skriva ner dom. Om jag bara inte skriver namnet är det ju ingen annan än mina närmsta vänner som vet vem jag pratar om.

Något som får mig ganska irriterad och faktiskt lite arg är när man beter sig på ett sätt , som om allt är som vanligt. Man är positiv och pratglad, skickar ibland ut vissa signaler som för mig är svåra att tyda. Mer än vänner eller inte? Eller kanske nu inget alls?! Att bara försvinna från jordens yta. Jag begär inte att fortsätta kontakten, men iaf ett samtal eller förklaring till varför det blivit som det blivit, det är jag väl ändå värd?

Klart man börjar spekulera på vad orsaken kan vara till att man inget svar får. Inte vill man vara någon efterhängsen flicka som skickar en massa sms och ställer frågor. Den senaste anledningen som jag kunde komma på var att "telefonen ligger säkert hos någon annan" eller "tappat bort/gjort sönder mobilen", men nä, då dyker det upp statusuppdatering på facebook från iphone.

Orka.

Detta inlägg får det verkligen att låta som om man är en efterhängsen tjej, men det är verkligen inte vad jag försöker förmedla till er som läser detta inlägg. Det är mer bara en förrvirrad tjej som vill ha ett svar på vart man står, inget annat.