Vem vill inte vara lycklig?
Oj jag har allt nåra hängivna läsare som sitter och väntar på något spännande inlägg om mitt liv. Det har blivit ett litet uppehåll på några dagar nu, inte känt att det vart så viktigt att berätta om mina dagar. Beror på lite olika saker som jag inte tänker nämna här. Men ibland behöver man dom där få dagarna att vara borta från lite saker och sedan kan man köra igång igen.
Jag kom just att tänka på .. vad mitt liv har förändrats, vad jag har förändrats! Känns inte som jag är alls samma person som jag var för nåra ynka månader sedan! Om det har varit positivt eller negativt vet jag inte just nu, allt har gjort mig starkare, jag har fått nya erfarenheter, vart med om både det underbara i livet men samtidigt det värsta. Saknat, älskat och gråtit. Fan vad livet kan vara både underbart och värdelöst på en och samma gång!
Att göra saker som man ångrar hör väl till livets jobbiga del. Folk säger att man lär sig på dem och att det tillhör livet. Dom stunderna kan dra åt helvete rent ut sagt (alltså de stunder som man antingen gör bort sig på eller gör någonting som man ångrar sig djupt för)! Att en liten sekund kan förstöra något som man så starkt hade kärt eller älskade, den där sekunden kommer man att hata lång tid framöver.
Den där stunden då man gjorde något som man älskade, den där som man ville ha kvar för evigt, stanna i den stunden för alltid. Känna ruset av lyckan som välde över en. Känna sig nöjd, älskad, omtyckt, hmm.. ja lycklig helt enkelt! De stunderna vill man ha nu. För en del av er kanske ni tror att jag prata om endast kärlek till någon, men lycka är så mycket mer. Lyckan när man gör något som man verkligen älskar, vad det än kan vara. Att kärlek till någon är stor del av det jag menar är ju en annan sak....
Alla dessa stunder och ögonblick som jag har pratat om nu, alla dessa är saker som man kanske aldrig kommer att få tillbaka. Det gäller istället att bygga en del nya. En del som kommer vara de där jävligt jobbiga, de där som man funderar på att försvinna från jordens yta istället. Eller de där lyckliga och glada stunderna då man älskar livet mer än något annat. What doesn't kill you, makes you stronger..brukar man väl säga? Jag är snart, snart, snart villig att tro på detta. Att bryta ner och komma igen. Att bli den Annie som jag vill vara. Hur lång tid det kommer att ta vet jag inte, vem vet det? Men att sträva efter att bli nöjd är något jag med stor spänning ser fram emot.
Vem vill inte vara lycklig?
Jag kom just att tänka på .. vad mitt liv har förändrats, vad jag har förändrats! Känns inte som jag är alls samma person som jag var för nåra ynka månader sedan! Om det har varit positivt eller negativt vet jag inte just nu, allt har gjort mig starkare, jag har fått nya erfarenheter, vart med om både det underbara i livet men samtidigt det värsta. Saknat, älskat och gråtit. Fan vad livet kan vara både underbart och värdelöst på en och samma gång!
Att göra saker som man ångrar hör väl till livets jobbiga del. Folk säger att man lär sig på dem och att det tillhör livet. Dom stunderna kan dra åt helvete rent ut sagt (alltså de stunder som man antingen gör bort sig på eller gör någonting som man ångrar sig djupt för)! Att en liten sekund kan förstöra något som man så starkt hade kärt eller älskade, den där sekunden kommer man att hata lång tid framöver.
Den där stunden då man gjorde något som man älskade, den där som man ville ha kvar för evigt, stanna i den stunden för alltid. Känna ruset av lyckan som välde över en. Känna sig nöjd, älskad, omtyckt, hmm.. ja lycklig helt enkelt! De stunderna vill man ha nu. För en del av er kanske ni tror att jag prata om endast kärlek till någon, men lycka är så mycket mer. Lyckan när man gör något som man verkligen älskar, vad det än kan vara. Att kärlek till någon är stor del av det jag menar är ju en annan sak....
Alla dessa stunder och ögonblick som jag har pratat om nu, alla dessa är saker som man kanske aldrig kommer att få tillbaka. Det gäller istället att bygga en del nya. En del som kommer vara de där jävligt jobbiga, de där som man funderar på att försvinna från jordens yta istället. Eller de där lyckliga och glada stunderna då man älskar livet mer än något annat. What doesn't kill you, makes you stronger..brukar man väl säga? Jag är snart, snart, snart villig att tro på detta. Att bryta ner och komma igen. Att bli den Annie som jag vill vara. Hur lång tid det kommer att ta vet jag inte, vem vet det? Men att sträva efter att bli nöjd är något jag med stor spänning ser fram emot.
Vem vill inte vara lycklig?
Kommentarer
Trackback
