Saknaden
Jag har kommit underfund med en sak...
Saknad suger!
Ja faktiskt! All sorts saknad suger faktiskt. Det jobbiga är att jag under ett tag nu och för tillfället hela tiden går runt och känner en viss saknad. Jag kan inte heller sätta ord på vilket det är, men jag tror mig veta vad det är. Är det kanske så att man ska känna en saknad för att kunna uppskatta när tillfället eller chansen väl dyker upp? Sånt lär man sig aldrig i skolan!
Det jobbigast just nu är alla de små sakerna som hela tiden dyker upp påminner om minnerna. Även stora som små, men varför tog jag det inte på allvar när det var precis framför mig?! Varför uppskattade jag inte och bestämde mig hur jag ville ha det?! Nu är det borta och jag vill så gärna göra något åt det, antingen få det ogjort eller lyckas återvända till förr. Vågar jag ens hoppas...
