Snön faller... igen!

Är jag inte duktig som sitter i skolan och skriver på arbeten fast jag egentligen kan spendera min dag hemma i den varma sängen, så säg...
Snart ska jag förflytta mig från denna lektionsalen till nästa som kommer vara min sista för idag. Skööönt!

Ikväll blir det träning och direkt efteråt blir det fullfart mot match med Elins bil! Gasen i botten.. Det är både med förtjusning och en smula nedstämdhet som jag ska spela match. Det senaste matcherna har jag inte vart så himla pepp på att spela och inte känt något motivation riktigt. Kan väl bero mestadels på att jag inte har fått spela mitt vanliga spel och position. Denna gången är ändå lite annorlunda eftersom jag känner själv att jag utstrålar nån sorts uppgivenhet och att inte viljan finns där. Jag oppas bara innerligt att det inte är ett tecken på att jag snart kommer sluta med det.. som så många gånger det har hänt innan, med både tränare som vart hemska, föräldrar som satt krav och skador som har hindrat en.. jag har ju klarat det så många gånger innan, varför ska jag inte kunna klara det den här gången?

Man brukar ju säga att allt har ett slut. Är det snart dags för mitt ? ..

Usch vilket deppigt inlägg det blev nu! Inte så det var tänkt från början. Nu har jag i alla fall skrivit av mig och har nog blivit en smula lättare över att hålla det inom mig. Tack, till dom som har orkat sig igenom detta inlägg ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0