livetenligtannie

Efter att ha läst en bit av de senaste inläggen som jag har skrivit (jag skriver ofta direkt från hjärtat och flyter bara texten på och man får efteråt läsa igenom texten för att se vad som verkligen kom ner på tangenterna) så har jag märkt att de är ganska deprimerande. Tyvärr.

En ljusglimt som jag bara måste nämna. När jag verkligen behöver stödet och sträcker ut min hand tar hon plötsligt den och verkligen förstår, MIN MAMMA! Igår var hon en av de få som verkligen lyssnade och gav mig stödet jag behövde.

Vi myste till melodifestivalen, bara hon och jag. Underbart var det att höra Olas låt. Gillade den från första stund. Därför uppskattade nog inte resten av min familj att jag höjde ljudet på tv:n till högsta volym när han skulle spela den andra gången. Förutom min mamma då.


Inte så fruktansvärt smickrande bild, men men, det skiter jag i ♥