Skräckens dag?
Det är dagen som många kallar Halloween och det fylls med maskeradfester och massa barn som kommer och knackar på dörren och vill ha godis. Som tur var har detta inte hänt här hemma och ingen maskeradfest har det inte varit heller. Ganska skönt eftersom jag inte riktigt gillar maskerader för då vet man inte hur mycket andra går in för det. Det är så olika från person till person. Vissa kommer dit i vanliga kläder medans andra har på masker eller sminkat sig extremt läskigt.
Eller så kan man fira de dödas dag och gå för att tända ett ljus på deras grav och för en stund bara stanna upp och minnas vad dom betydde för oss. Det ska jag och min vän Jessica göra om en stund. Lite läskigt att gå på kyrkogården när det är mörkt men jag har en känsla på att det inte kommer vara mörkt där uppe. Nästan alla har nog varit där under dagen och satt ett ljus för sina nära och kära. Jag ska gå förbi min morbror "Totte"'s grav och för någon minut eller två bara tänka på hur livet hade varit om jag hade fått träffa morbrorn som jag aldrig lärde känna innan han bestämde sig för att ta sitt liv...
Några andra som kommer att få ta stor del av mina tankar är min mormor och morfar. Mormor träffade jag bara i några månader innan hon dog under en operation. Det var inte meningen att hon skulle försvinna då!
När morfar gick bort var det faktiskt riktigt jobbigt. Det är nog den som tagit hårdast på mig... Det är så många minnen som uppenbarar sig när jag sluter mina ögon och tänker tillbaka på tiden tillsammans med honom och jag kan fortfarande, efter två år, höra hans röst, känna hans kramar och känna lukten av honom. Kommer det någonsin försvinna?
Det är verkligen jobbigt när man saknar folk så mycket och att man vet att man aldrig kommer att få träffa dom en enda gång till. Att varje sekund som är nu kan vara den sista gången du har möjlighet till att säga de där orden eller göra det där extra eller behövliga för personen.
Nu har ni nog tröttnat på att läsa mitt långa inlägg, ännu ett.. men om ni orkat er igenom hela detta inlägg har ni fått lära känna mig en gnutta extra.
Eller så kan man fira de dödas dag och gå för att tända ett ljus på deras grav och för en stund bara stanna upp och minnas vad dom betydde för oss. Det ska jag och min vän Jessica göra om en stund. Lite läskigt att gå på kyrkogården när det är mörkt men jag har en känsla på att det inte kommer vara mörkt där uppe. Nästan alla har nog varit där under dagen och satt ett ljus för sina nära och kära. Jag ska gå förbi min morbror "Totte"'s grav och för någon minut eller två bara tänka på hur livet hade varit om jag hade fått träffa morbrorn som jag aldrig lärde känna innan han bestämde sig för att ta sitt liv...
Några andra som kommer att få ta stor del av mina tankar är min mormor och morfar. Mormor träffade jag bara i några månader innan hon dog under en operation. Det var inte meningen att hon skulle försvinna då!
När morfar gick bort var det faktiskt riktigt jobbigt. Det är nog den som tagit hårdast på mig... Det är så många minnen som uppenbarar sig när jag sluter mina ögon och tänker tillbaka på tiden tillsammans med honom och jag kan fortfarande, efter två år, höra hans röst, känna hans kramar och känna lukten av honom. Kommer det någonsin försvinna?
Det är verkligen jobbigt när man saknar folk så mycket och att man vet att man aldrig kommer att få träffa dom en enda gång till. Att varje sekund som är nu kan vara den sista gången du har möjlighet till att säga de där orden eller göra det där extra eller behövliga för personen.
Nu har ni nog tröttnat på att läsa mitt långa inlägg, ännu ett.. men om ni orkat er igenom hela detta inlägg har ni fått lära känna mig en gnutta extra.
Kommentarer
Trackback
