Asleep but still awake
Vad gör jag fortfarande uppe? Jag sitter varje kväll runt halv 8 och säger att jag är tröttare än tröttast och att jag faktiskt för en gång skull skall göra nåt som jag egentligen borde, nämligen gå och lägga mig tidigt för att få sömntimmarna tillbaka som man aldrig får annars när man sitter uppe halva natten och gör annat än det man ska, SOVA.
Just nu t.ex. sitter jag och fixar och trixar med min spelningslista till min 18-års dag. Inte det lättaste. Blir lätt att man bara lägger in massa och efter ett tag inser man att man lagt in halva datorns låtar och att man inte ens vill ha med en del. En del är t.o.m. sådana låtar som man bara lyssnar på när man är trött eller kanske lite deppig. Såna vill man ju inte ha på en fest! Om någon har förslag på låtar, kommentera gärna.
Efter att ha suttit på en tjockmatta nere i Kungsbacka idag i fyra timmar var man väl så seg att göra något annat och det var väl tur det att jag inte hade något annat planerat än att ta mig hem och bara ta det lugnt. Men en sådan lugn hemtur blev det tyvärr inte. Fick stå i minst en halvtimma och vänta på bussen som aldrig kom och därefter bestämde jag mig för att börja gå hem. Ni som vet hur långt jag har hem kan säkert sitta där framför era datorer och sucka och förstår kanske inte varför jag ens orkar kommentera att det är jobbigt (för er som inte vet kan jag meddela att det inte är fruktansvärt långt, ca 15-20 min i normaltakt), men med en höft som känns i varje steg man tog, kalla fötter, en näsa som rann och hemlängtan kändes det som att det var minst 1 mil hem!!
En vecka kvar, sen är den efterlängtade dagen framme och då väntar massa nytt ansvar och nya krav. Det pratas om att man blir vuxen nu men jag vet inte om jag känner mig speciellt vuxen vid det här laget och att man ska uppföra sig på något speciellt vis. Aldrig i livet att man ska bete sig vuxna, eller vad är det för något egentligen? Att man ska vara på nåt speciellt sätt som vuxen? Jag vet flera som är vuxna som aldrig beter sig som vuxenidealet som många ser framför sig när de hör ordet. Varför ska jag då bli en sådan? Nepp, tror icke detta...
Som synes till min passande rubrik så är det nog dags för mig att ta en lång stunds sovpaus och samla nya krafter till ännu en dag samt för att kunna skriva långa texter som detta inlägg verkligen blev. Inte likt mig att skriva mer än åtta rader...
Puss på er och god natt!
Tror ni jag nånsin kommer "växa upp"?
Just nu t.ex. sitter jag och fixar och trixar med min spelningslista till min 18-års dag. Inte det lättaste. Blir lätt att man bara lägger in massa och efter ett tag inser man att man lagt in halva datorns låtar och att man inte ens vill ha med en del. En del är t.o.m. sådana låtar som man bara lyssnar på när man är trött eller kanske lite deppig. Såna vill man ju inte ha på en fest! Om någon har förslag på låtar, kommentera gärna.
Efter att ha suttit på en tjockmatta nere i Kungsbacka idag i fyra timmar var man väl så seg att göra något annat och det var väl tur det att jag inte hade något annat planerat än att ta mig hem och bara ta det lugnt. Men en sådan lugn hemtur blev det tyvärr inte. Fick stå i minst en halvtimma och vänta på bussen som aldrig kom och därefter bestämde jag mig för att börja gå hem. Ni som vet hur långt jag har hem kan säkert sitta där framför era datorer och sucka och förstår kanske inte varför jag ens orkar kommentera att det är jobbigt (för er som inte vet kan jag meddela att det inte är fruktansvärt långt, ca 15-20 min i normaltakt), men med en höft som känns i varje steg man tog, kalla fötter, en näsa som rann och hemlängtan kändes det som att det var minst 1 mil hem!!
En vecka kvar, sen är den efterlängtade dagen framme och då väntar massa nytt ansvar och nya krav. Det pratas om att man blir vuxen nu men jag vet inte om jag känner mig speciellt vuxen vid det här laget och att man ska uppföra sig på något speciellt vis. Aldrig i livet att man ska bete sig vuxna, eller vad är det för något egentligen? Att man ska vara på nåt speciellt sätt som vuxen? Jag vet flera som är vuxna som aldrig beter sig som vuxenidealet som många ser framför sig när de hör ordet. Varför ska jag då bli en sådan? Nepp, tror icke detta...
Som synes till min passande rubrik så är det nog dags för mig att ta en lång stunds sovpaus och samla nya krafter till ännu en dag samt för att kunna skriva långa texter som detta inlägg verkligen blev. Inte likt mig att skriva mer än åtta rader...
Puss på er och god natt!
Tror ni jag nånsin kommer "växa upp"?
Kommentarer
Trackback
