Krasch, Pang, Bom!

Vad har den här dagen varit? Bara en dag bland alla andra? Det har i alla fall inte varit min dag!

Känner mig så trött på allt runt omkring mig. Aldrig skall det vara något som är helt perfekt. Alltid något att peta på eller kommentera. Känner mig ensam och nästan som jag står och håller något tungt i min famn som snart kommer falla. Vet att det är något som behövs förändras och att jag måste prioritera mitt liv annorlunda, men jag vet inte vad det är som skall förändras utan att jag på något sätt kommer såras. Snart kör jag in i väggen...

Vill inte känna så här. Kan inte vara alla till lags och göra allt. Det jag själv vill göra är inte det som jag måste prioritera högst. Kan jag bara få åka bort ett tag, lämna allt en stund och komma tillbaka när allt känns lungt igen. Nästan börja om på nytt och allt är rent och iordning.

Väldigt deprimerande inlägg detta blev men antar att det är så jag känner just precis nu. Ni får ta det som det är , det är jag (för tillfället) . Imorgon är en ny dag, antar jag. Se ljuset i tunneln, får hoppas att den inte rasar ihop.
Tänk Pippi Långstrump!
/ Annie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0