livetenligtannie

Igår kväll var vid 8 tiden satte man sin fot innanför sitt eget hem igen efter ungefär 50 timmar hemifrån. En blandad känsla av att äntligen vara hemma igen men samtidigt en känsla av att man bara ville vända om och åka tillbaka till Kiel. Tror inte att jag varit i någon annan stad som jag känner mig så hemma i med en gång. Det är något med den som gör den magisk och speciell. En stor orsak kan ju i och för sig vara att mitt favorit lag THW Kiel spelar där och min favorit spelare Kim Andersson.

Dagen då matchen skulle spela var en väldigt underlig dag måste jag medge. Den gick snabbt men ändå i slowmotion kändes det som. Det var som om man gick i vakum och man var i en egen värld. Kunde inte förstå vad det var som skulle hända senare på kvällen. Vi var där i arenan ungefär en och en halvtimma innan matchen skulle börja men det var en perfekt tid att komma dit, inte så mycket folk och god tid att gå runt och kolla in alltihop. När väl matchen började var det sånt tryck i hallen och helt fullpackat! UNDERBART!! Tyvärr spelade inte Karabatic och Lövgren men Kim och Alhm gjorde det.

Efter matchen trodde jag att det var dags att gå för att jag tänkte att det finns ingen chans i världen att vi skulle få träffa dom efteråt men Andrea's pappa gav sig inte. Vi tog oss ner ända till plan och då kom de plötsligt ut!







Detta var en underbar resa som jag skulle kunna göra om hur många gånger som helst!!
Skulle kunna bo i den hallen!
Sparkassenarena!
Ta hand om varandra tills vi hörs igen.

/ Annie