Sweet Home Alabama
Snart kan jag inte hålla ögonen öppna längre och det är nog ett tecken på att det är dags att snart sova. Tänkte att jag innan dess borde bara få ur mig lite tankar och kanske berätta att jag nu har kommit hem från klassresan till Stockholm. Riktigt roligt var det men tyvärr går tiden så snabbt!
Imorgon står det på schemat "övningskörning" och det skall bli kul. Varje gång jag övar känns det som om det blir mer och mer nämare dagen då jag kan försöka ta körkortet. Problemet är bara det att jag har kvar några månader innan det kan inträffa. Det är inte bara körkortet som man måste vänta till sin artonårsdag för att kunna få, det finns ju flera andra saker.
Jag säger inte att allt kommer bli underbart bra bara för att man fyller 18, man kommer säkert bara glädjas åt det nån vecka eller två, kanske mer. Men sen då. Vet flera som har tröttnat och inte tycker det är speciellt, speciellt. Det tror jag säkert det kommer bli också, men just nu känns det på detta viset.
Jaja, får väl ta vara på det bra som finns just nu istället för att gå runt och störa mig eller irritera mig på saker som jag vet inte går att ändra.
Det som händer händer är även något som jag har börjat säga mer och mer. Försöker intala mig det, det är svårt, men har bestämt mig att det är nog bäst att försöka tro på det i alla fall. En del av er vet vad det är jag menar. Det är bättre att glädjas av sakerna om det händer istället för att gå runt och hoppas att något skall hända, för om det i sin tur aldrig inträffar kommer man bara gå runt och bli besviken. Ingen idé att lägga ner energi och tid på det. Nej nej!
Nu är det nog dags för mig att krypa ner under täcket och nana en stund.
Bilder från Stockholmsresan kommer eventuellt dyka upp på bloggen senare.
Vi hörs
/ Annie
Imorgon står det på schemat "övningskörning" och det skall bli kul. Varje gång jag övar känns det som om det blir mer och mer nämare dagen då jag kan försöka ta körkortet. Problemet är bara det att jag har kvar några månader innan det kan inträffa. Det är inte bara körkortet som man måste vänta till sin artonårsdag för att kunna få, det finns ju flera andra saker.
Jag säger inte att allt kommer bli underbart bra bara för att man fyller 18, man kommer säkert bara glädjas åt det nån vecka eller två, kanske mer. Men sen då. Vet flera som har tröttnat och inte tycker det är speciellt, speciellt. Det tror jag säkert det kommer bli också, men just nu känns det på detta viset.
Jaja, får väl ta vara på det bra som finns just nu istället för att gå runt och störa mig eller irritera mig på saker som jag vet inte går att ändra.
Det som händer händer är även något som jag har börjat säga mer och mer. Försöker intala mig det, det är svårt, men har bestämt mig att det är nog bäst att försöka tro på det i alla fall. En del av er vet vad det är jag menar. Det är bättre att glädjas av sakerna om det händer istället för att gå runt och hoppas att något skall hända, för om det i sin tur aldrig inträffar kommer man bara gå runt och bli besviken. Ingen idé att lägga ner energi och tid på det. Nej nej!
Nu är det nog dags för mig att krypa ner under täcket och nana en stund.
Bilder från Stockholmsresan kommer eventuellt dyka upp på bloggen senare.
Vi hörs
/ Annie
Kommentarer
Trackback
